Tack för att vi fick komma och fika kanelbullar!
Tack för att vi fick leka i det underbara huset,
i den fina lekstugan och i den härliga trädgården!
Tack för den fantastisk maten!
Men framförallt tack för att vi fick träffa er!
Som om vi hade känt varandra för alltid. Som om vi hade träffats många gånger förr.
Samtidigt så spännande...
Eller som sonen sa: "Jag var faktiskt nervös innan, men oj vad roligt vi har haft!"
Tack s.m.i.l.e med familj!
(Och ja, mitt bloggmaraton ikväll berodde på att jag ville komma fram till detta viktiga inlägg. Tack!)
1 kommentar:
Tack själv, kära du! Ja jisses. Jag har inte landat ännu. Det var supermysigt! Jag fattar inte att ni varit här. Och att du tog foto på maten! Hur kunde jag undgå det? haha!
Kramar till er alla! Hälsa Mommo! :-)
Skicka en kommentar