S n ö k l a d d

Tänk vad man kan göra mycket med snön: Till och med måla med vattenfärger på den! Men det var knappt tjejerna trodde sina öron när jag föreslog aktiviteten. Tyvärr är konstverken översnöade nu, eller det kanske är tur med tanke på att det nästan såg ut som om det varit ett blodbad ute på gården.

Annars blir man lätt nostalgisk en kväll som denna. Imorgon firar vi minstingens 3-årsdag med stort kalas och när jag tänker tillbaka hur den här kvällen såg ut för 3 år sedan minns jag allt: en promenad i 8-gradig värme och duggregn tillsammans med son och dotter, promenaden gick runt kvarteret i vaggande stil och på natten satte det igång det som jag sammanfattar som en perfekt förlossning. Ljuva minnen!

Andra ljuva minnen är minstingens 1-årsdag och 2-årsdag!

S e m e s t e r m i n n e

Vissa upplevelser minns man med lite extra glädje i magen. Dessa bilder kommer ifrån ett sådant ögonblick. Vi stannade till i Svarte för att leka lite på stranden och det blåste hårt och sanden piskade på benen. Vi både njöt av det vackra och led av vinden, men stannade kvar och lekte ett tag.

En av lekarna gick ut på att hålla sig kvar i armarna på den stång ni ser på bilden nedan. Alla i familjen hängde och slängde med kropparna under olika lång tid ivrigt påhejade av övriga i familjen. Alla utan minstingen, henne glömde vi såklart bort. Hon bara stod bredvid och såg på, som så många gånger annars. Gullfian.

Men ni skulle ha sett henne när vi var på väg därifrån. Jisses vilket liv det blev. Hon skulle ju också hänga och slänga med kroppen. Och med vilken beslutsamhet hon hängde där sedan. Imponerande. Efteråt var hon helt slut, och generad över alla hurra-rop.

Ett riktigt mysigt minne ifrån en helt underbar strand.

Självklart höll jag en hand under hennes rumpa, men den har jag retuscherat bort.