Grattis kära blogg som fyller 500 inlägg idag. Jag ägnar inte bloggen speciellt mycket tid numera, men oj så kul det är att titta tillbaka på alla inlägg. Och tänka sig att jag nu har 500 inlägg att bläddra bland.
Ibland känns det självklart att blogga om något och ibland oerhört framkrystat. Men oftast känns det naturligt och roligt tack vare att inspirationen kommit någonstans ifrån. Det här inlägget kommer till tack vare att jag läste detta, insåg än en gång hur fantastiskt avlångt land vi bor i och kände att jag ville visa hur långt vi kommit på höstlövsfronten här uppe.
6 kommentarer:
:-) Point taken. Men det ser ut som ni har solsken i alla fall! Och ingen snö än.
Saknar dig i bloggvärlden (jag vill ju se vad ni håller på med!), men grattis till de 500! (Jisses, var tvungen att kolla hur många jag gjort. Passar bra en dag som denna då både dottern och jag har varit i farten som två duracellkaniner). Jag har läst vartenda ett med glädje.
kram och hoppas på 5000 till! Japp. Jag lade medveten till en extra nolla.
:-D
Tänk bara vilken guldgruva för framtida släktforskare! Men, det förutsätter förståss att allt detta sparas på säkert sätt. Vilket det nu är?? I alla fall har vi en fin klar valdag här i mellersta Norrland. Faffa letar svamp, trots pågående älgjakt och fammo har just fyllt vindruvssaft på flaskor. Det blev c:a 10 kg druvor i år. Kramar till er alla fem!
Grattis till de 500 och jag vill absolut läsa minst 500 till (gånger 500 ;))
Ibland undrar man vad man gör här i bloggvärlden och sen får man ett ryck igen. Upp å ner, som livet.
Soliga kramar från grannbyn
Tack för hälsningen! Och tankarna! :-)
Ja, tänk vad de två hade kunnat leka med min loppas nya leksaker. En barbiedocka och två små-barbie-tjejer och MASSOR av kläder och små miniminitillbehör. I en liten garderob. Lyckan är fullständig. Lillandockan fick en rosa vagn och en rosa vinteroverall, så hon är nöjd hon med. ;-)
Kram! En extra kram till din lilla tjej som snart fyller 3!
Hej, och vad kul att du kikade in till mig igen:)
Kikade in här för att se att fjällen var kvar & nu ser jag att hösten kommit längre än här neråt landet.
Kram Milla
Ser fram emot nr 501...
;-)
kram!
Skicka en kommentar