Det tog alltså
ett helt år innan jag lyckades mobilisera lite kraft till att måla
Barbiehuset. Ett helt år! Men när vi väl bar upp en färghink så målades det snabbt, och bara en enda gång hamnade något i färghinken som inte skulle vara där: minstingens hand...
Resultatet blev ganska bra med lite blommor och blad, och de ~ enligt dottern ~ självklara hussiffrorna!
5 kommentarer:
Vilket FINT hus! Nu blir jag sugen att leka jag med ;)
Mina töser har lekt i snart 3 dagar och jag är LYCKLIG! Tänk att vara 13 & 10 och att VÅGA leka ännu, det är härligt! fast jag hör på den äldsta att hon smyger med vad de håller på med då kompisarna ringer och "pockar på", men hon har valt lillasyrran & lekandet framför dem, strongt! Vi hade förrådsstädning & där hittade de Barbies... men sssss, det är SUPERHEMLIGT!!! ;)
STOR kram från Eva
Tjusigt!! Här pysslas det mest i trädgården om dagarna, konstigt det där med alla projekt, hopar sig och blir bara fler & fler...
Tack för uppmuntrande ord häromdagen, ibland blir man bara trött.
Kram!!
Huset var fint redan innan, men blev jättefint med vit färg, och lite blommor. Nu när vi är på väg så är det extra roligt att läsa det du skriver. Ha det så bra.
Oj oj oj, så fint! Jag har ett speciellt förhållande till dockhus. När jag var liten stod dockhus överst på min önskelista varje år, men av någon anledning fick jag aldrig nåt. Istället pysslade jag dockhus och dockmöbler av gamla skolådor och tändsticksaskar (jisses, låter som om jag är hundra år gammal!), men idag är jag tacksam, för jag tror att det är därför jag fortfarande är pysslig. För det var ju himla kul! Även om jag drömde om ett "köpehus".
Lillan var sju månader gammal när jag köpte dockhus till henne... *rodnar generat*. Men jag lovar, jag ska lära henne pyssla hus av gamla skolådor och tändsticksaskar! :-)
Åh, vad fint det blev! Kan tänka mig att min dotter också skulle vilja ha ett sånt! =)
Skicka en kommentar